Jeppe har troget funnits vid min sida sedan 2005, det är med honom mitt stora hundintresse fick blomma ut och vi har tragglat oss igenom det mesta tillsammans. I dagsläget bor han kvar med mina föräldrar ute på landet, där han har sitt värdiga pensionärsliv!
Han skenade bokstavligen in i mitt liv som hyperaktiv 2 åring (omplacering) och jag tror att nyckeln till våran relation var freestylen som jag råkade snubbla över något år efter att han landat hos mig. Glädjen och samarbetet man har när man tränar freestyle är obeskrivlig och tillsammans lyckades vi tävla oss upp till klass II, men därefter kom livet mellan och han 2010 råkade ut för vestibulärt inneröra (virus på balansnerven) med lång rehab som följd. Det blev någon tävling 2012 men det var bara att inse att tävlingskarriären var över för oss.
Jeppe finns tyvärr inte längre hos mig men jag är honom evigt tacksam för åren jag fick tillsammans med honom. Han var en riktig ”once in a lifetime”-hund och jag kunde inte fått en bättre första hund. Han har en stor och speciell plats i mitt hjärta.